Vila kan också ingå i att göra jobbet

Sitta stilla. Göra ingenting. Gräset växer ändå. Betrakta livet. Ta emot. Andas. Gilla läget. Ta det lugnt. Sakta ner. Pausa. ALLT.

Efter ett mycket turbulent 2018 (följ #närlivethänder i social media) kantat av livshotande sjukdom i familjen, ekonomisk kris, skilsmässa, bostadslöshet, flytt, magasinering av hela bohaget, en omfattande och oplanerad livsomställning och under hösten ett krävande men mycket berikande projektuppdrag som konsult saktade livet ner i början på 2019. Med det följde tomhet, sorg och tid för vila.

Det var i slutet av februari som min mentor sa till mig att det var dags för mig att luta mig tillbaka och ta det lugnt. Att efter ett år i ständig handlingskraft och göra göra göra ta en paus – från ALLT – och bara öva mig på att sitta still och ta emot.

Låter ju enkelt – eller hur?

Vem är jag utan mina uppdrag? Vad händer när livet stillnar och luften går ur en? Frågorna som bubblade upp var många. Först slet jag med acceptans. Acceptans av att det VAR vila jag behövde nu. Tog paus från social media på så sätt att jag bara svarade på direkta meddelanden. Inga inlägg, inget aktivt görande och kollande. Piuh! 😉

Inte sätta igång nya projekt. Inte skapa. Inte skriva. Inte göra ett skit som hade med verksamhet, företaget och uppdrag att göra, helt enkelt!

För mig som är en driftig “doer” på många sätt var det en utmaning att sitta stilla och göra ingenting. Samtidigt som jag snart insåg att tiden jag fick nu var till för att bearbeta det som ännu inte fått ta plats i mig. Nu satt jag här (på händerna! 😉 ) med ett tomt blad framför mig och mitt identitetskrisande ego brummade; “och nu då??!! 😀

Men jag antog utmaningen. Ibland med mycket otålig attityd som kom ut i ren frustration. Ibland med total apati. Jag var sååå blasé efter att ha lagt all kraft på att “ordna livet” att jag tappat lusten att göra någonting över huvud taget! DET var en ny känsla mina vänner! Det har aldrig hänt förr. Inte på det här sättet. Inte så djupt och fundamentalt som det visade sig denna gång.

Men jag lät det vara så. Jag lät mig själv vara. Rakt upp och ner. Blasé. Frustrerad. Lat. Accepterande. Konstaterande. Betraktande. Undrande. Ja – vad som än var så lät jag det vara så. Det blev min vila som ingick i att göra jobbet, just då.

Skrev ett inlägg igår om att ALLT ingår i livsuppdraget. Inte bara när vi står mitt i kallet och gör det det vi är här för att göra. Alla delar av det vardagliga livet är också delar som bidrar till din livsuppgift. Du är här för att sköta om livet som det är, dig själv först och främst. Sen dina barn. Sen din partner. Och SEN ditt uppdrag vad det än må vara. Ingenting av det som behöver tas om hand i livet kan stå i vägen för ditt livsuppdrag. Det ingår.

Det var när jag började känna meningslöshet som jag sakta ändrade förhållningssätt:

När jag tar mig an vardagen – även den som tycks tom och tråkig, utan uppdrag, projekt och något “viktigt” att göra – med samma attityd som jag har till mitt kall – vad händer då?

Effekten kom ganska fort.

Plötsligt blommar livet upp!

Ur tiden av vila och ta det lugnt har viktiga saker mognat fram. Dels min föreläsning “När livet händer – Om att stå kvar i sig själv när det oförutsedda händer”, dels insikter och planer för den närmaste tiden och även för framtiden ur ett längre perspektiv.

Igår var jag på anställningsintervju IRL för första gången på 12 år. Så himla roligt att få möjligheten att vara i det sammanhanget igen. Jag ska ingalunda sluta med min verksamhet där jag tar emot människor i behov av mera själ och ta fram sin inre styrka. Eller där jag åker hem till folk, till olika former av nätverk och föreläser. Jag ska bara komplettera med ett extraknäck. 🙂

Mitt uppdrag på jorden är att serva människor och det kan se ut på många olika sätt.

Mitt tips!

När det har varit mycket och du fixat och donat. Prova att ta en time-out. Använd till exempel semestern i sommar till att göra absolut ingenting. Var med dig själv. Landa ordentligt i din egen grund. Det är DÄR livskraften bor och ångar upp när du ger den möjligheten att få komma ikapp dig!

Möt känslor och tankar som bubblar upp. Det kan lära dig mycket om dig själv. Skriv dagbok. Lufta dig med långa promenader. Sitt på en stubbe och andas djupt in i din kärna.

Res iväg ensam för att få distans och nya perspektiv. Det viktiga i en vistelse någon annanstans är att verkligen närvara på den plats du reser till. Närvara med dig själv.

Och du! Ta hjälp när du behöver. Det är en god investering för livet att ta hand om dig på riktigt! Jag som jobbat med mig själv och andra i 20 år behöver fortfarande ögon utifrån, någon som kan känna in energin i mig och ge mig en spark i rumpan – även den som kickar en rakt in i vila! 😉

Bejaka den du är, innerst inne. Du behövs.

2 svar på ”Vila kan också ingå i att göra jobbet”

  1. Aryel ❣️
    Är där nu där du var!
    Time of behöver jag!
    Jag har i flera månader gjort massor för att Inte ta tag i min sorg
    Visst har jag gråtit men inte landat i mig i skilsmässan.
    Dina tips kom till mig
    Rakt in i mig ❣️
    Jag vill träffa dig
    Snart ❣️
    Kramar finaste

    1. Hej Camilla! Tack för att du läser!
      Jag hjälper dig gärna. Dags att komma till mig på Kroppefjäll ett dygn?
      Ring mig för att boka.
      Varm kram till dig!
      <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *