10 juli, 2022

Varför så arg?

– ”Varför är jag så irriterad? Varför så arg? Vad handlar det om, egentligen?”

Hon blundar och möter känslan ur vreden som bubblar upp. Väckt och triggad av något nästintill bagatellartat här och nu. Någon som gör eller säger något som trycker på knappar inom henne fyllda av gammalt skräp.

Hon gillar inte att skräpa ner varken sig själv eller andra. Men hon är fullt medveten om att det i några av hennes inre rum finns minnen av något som gjort henne arg. Irriterad. Frustrerad. Och sur.

Hon stannar i känslan som för att lära känna den på nytt.

I den förnimmer hon upplevelsen av att känna sig begränsad och ofri. I sig själv. Hon SER nästan hur tankarna letar sig ut till den situation utanför henne som hon vill skylla på. Medveten om att det är det inre som återspeglas i det yttre tar hon ett nytt djupt andetag för att stanna i sig själv. Och den obekväma känslan.

Varför bär hon på den? Var kommer den ifrån i grund och botten?

Varför så arg?

Själen:
Hon har blivit duktig på att konfrontera sig själv med åren. I sin vilja och nyfikenhet har hon brutit sig in till mig i omgångar och envist bett om klarhet.

Hon vet att jag är den som känner henne bäst. Att jag kan ge henne anvisningar för hennes tid på jorden. Jag har ju en plan. Men då krävs det att hon slutar gå in i känslor och tankar som att de äger henne. Det är de som gör henne ofri.
Och det som har svaret på frågan Varför så arg?


Hon sitter stilla och andas på känslan en stund. Skalar av lager för lager och börjar med de spontana tankarna som vill skylla ifrån sig och försvara sig. På så sätt försöker hon slippa ta ansvar för det som ligger på djupet. Hon andas igen.

– Varför denna frustration? Varför så arg?

– Nej, ställ frågorna på ett annat sätt, rättar hon sig.

Hon justerar perspektivet och förhållningssättet och kliver ur känslan. Den känslan som tidigare fyllt hela henne med obehag står framför henne som en gammal välkänd odåga.

– Var kommer du ifrån? Vad vill du berätta? Vad behöver du?

Med frågorna hon mentalt ställer till känslan hon betraktar utifrån riktar hon energin inåt till det som utgör kärnan, nöten att knäcka.

– ”Jag är förbannad helt enkelt”, hörs en röst svara. Den är dov och låter förnärmad. Som att ingen lyssnat på den på ett bra tag.

– ”Varför så arg?”

Hon pockar på med sina frågor. Ivrig att få veta mer. Om sig själv.


Själen:
Det är intressant att se om hon upptäcker kopplingen. Jag kan se den tydligt och klart. Men det är viktigt att hon når insikten på ett medvetet plan och lär av den.


Rösten är borta. Hon har tappat kontakten. Det är ett ögonblicks verk att låta tankarna, och egot, leta en enkel förklaring.

Hon andas medvetet in i sig själv och tittar på känslan hon vill lära känna på djupet.

– ”Var kommer du ifrån? Vem eller vad har gjort dig arg och fått dig att känna sig så ofri?” Frågorna kommer ur henne med kärleksfull röst och väcker mer än hon planerat.

Hon förnimmer en obehagskänsla. Som att hon är fastbunden. Hon vet att hennes kropp bär på minnen av övergrepp. Men detta minne är inte förankrat i någon fysisk händelse. Det är grundat i en dominant och egoistisk relation. Till någon nära som haft henne i sitt grepp under så många år. Med sina rädslor, sitt missnöje och sin inställning till sig själv att aldrig vara bra nog.

Hennes kropp fylls av ett djupt andetag.

Sådär så att det tycks spränga i celler och blodådror. En del av henne vill fly och göra sig fri med omedelbar verkan. Men starkast är den del som vill stå kvar och en gång för alla möta sig själv i förmågan att förstå.

– Varför har jag valt att ha denna människa i mitt liv? En person som så tydligt väver ett känslomässigt nät kring sitt offer. Med sitt eget offerskap.

Hon måste kliva ur sina egna känslor till personen ifråga för att orka och kunna se klart på sina val. På ett helt annat plan.


Själen:
Nu närmar hon sig det hon behöver veta för att förstå sig själv. Och vad hon har att göra med sin tid på jorden.


Vad vill och ska hon göra nu? Vem vill hon vara i denna relation? Den som håller kvar gammalt …?

Hon överväger motsatsen som i det här fallet är FRIHET. Som i kärlek till individen och själen som har sin väg att gå och utforska – utan hennes känslomässiga inblandning. Att släppa taget om det som varit och mogna i hur hon hanterar relationen.

Begreppet Moderskap kommer till henne och landar som ett existentiellt ledarskap

Ett fundament i henne själv som fått se sig omvärderat i omgångar. Men i den här processen känner hon en annan ingång, ett ovant perspektiv, uppenbara sig och öppna något nytt i henne. Eller ja. Något väldigt gammalt men som fått slumra ett långt tag.

Hon väljer att gå in i ursprungliga obalanserna ilska och frustration igen. De har mattats av men är inte riktigt klara med vad de vill att hon ska fatta. Hon tar ny distans till dem och uppmanar dem att visa henne.

Fortsättning följer.



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.