Jag vill skriva om kärlek.
Kärleken till livet, människorna och uppdraget. Det existentiella ledarskapet. För att kunna göra det måste jag kanske skriva om det svåra. Utmaningarna. En i taget eller många på en och samma gång. Som var och en har lärt mig mer om människans möjlighet att välja hur vi tar oss an det. Livet.
❤️
Idag är det två år sen livet, som jag hade byggt upp då, rasade – ett avgörande vägskäl som jag berättar om i min föreläsning “När livet händer”. Det ledde till en livskris som gjorde ont på djupet och som lärde mig ännu mer om min inre styrka, om kärleken och att vi ofta klarar mer än vad vi tror.
Det som hjälpte mig att ta mig igenom den tuffaste fasen var egentligen fler saker: dels att jag hade med mig en övertygelse om att det finns en mening med det som sker. Dels att jag var villig att ta ansvar för de känslor som rördes upp av det som hände. Det var inte alltid helt enkelt, när jag hängde på mig offerkoftan. När jag vältrade mig i känslor som var övermäktiga. Men jag var egentligen medveten om att känslorna kom inifrån och att ansvaret för dem låg hos mig. Att de var något kvar i mig som behövde hanteras, och helas.
Det som också hjälpte var att ha människor runt mig som fanns där.
Det kan vara tufft att gå till botten med saker och ting. Att ställa sig frågan; “Vad handlar det här om, egentligen?” när livet tycks utsätta en för utmaningar som vill få en att skrika: “Varför?!”. Det är just det sanna svaret på den frågan som vi utmanas att ta reda på när livet händer.
Frågor – Vem har svaren?
Mina svar är mina. Hittills har de lärt mig så mycket mer om mig själv och det liv jag vill leva. Och det jag INTE vill leva. Det är en pågående process som får ta den tid den tar. Mitt i de fantastiska resultat jag upplevde (och fortsätter uppleva) av min vilja att göra jobbet, att ta tag i det fysiskt praktiska i den verklighet som jag fejsade, försvann mattan under mina fötter på fler än ett sätt.
Drömmar? Visioner? Drivkraft?
Bladet var tomt. Jag som ägnat så många år att identifiera, förankra och bygga ett liv som gav mig mening tvingades att omvärdera hela skiten! Det bara skedde av sig själv, liksom. Jag blev otroligt PAFF när jag insåg att det som tidigare varit viktigt tappat sin betydelse. Ha! Vad fan skulle jag ägna mitt liv åt nu??
För mig handlar det om en djupare drivkraft och en medvetenhet om HUR, med vilken energi, jag vill genomföra de uppdrag jag har, oavsett vad de är. Jag gläds i mitt arbete, jag trivs i mitt nya liv, och jag älskar att få vara med om hur mina döttrar lever och leder sina liv.
Även tomma blad har sitt syfte. Livet erbjuder människan att omvärdera, sopa rent, riva ner för att bygga upp, skala av för att det nya ska få syre att växa och mogna inifrån sin kärna och ut. Så även när det känns helt jävla meningslöst gäller det att hålla ut.
Att hålla huvudet kallt och medvetet välja inställning. Jag väljer kärlek.
Frågor – Vem har svaren?
Fråga vad kärleken vill.
