Etikett: Psykisk ohälsa

Tillsammans gör vi skillnad…

När Lasse Mattila kontaktade mig och undrade om jag ville engagera mig i FAP´s “konferensgrupp” som håller i arrangemanget av ett heldagskonferens i mars 2020 var det själklart att tacka ja. Dels för att jag känt Lasse i 20 år och vet att han gör goda saker, på riktigt, dels för att temat för konferensen är oerhört viktigt!

FAP = Föreningen Alternativ till Psykofarmaka, anordnar konferensen “Rätten till medicinfri vård vid psykisk ohälsa” lördagen den 28 mars 2020, i Stockholm.

ANMÄL DITT INTRESSE HÄR >

Konferensen vänder sig till både professionella inom hälsa/vård/behandling och till privatpersoner med erfarenhet av psykisk ohälsa. Under dagen kommer vi att få höra talare berätta och dela med sig av sina erfarenheter från arbetet med att hantera och förebygga psykisk ohälsa. Och om hur man kan hitta andra vägar till hälsa och bygga det friska. Och om den folkrörelse som nu står i startgroparna för att verka för förändring – individuellt, privat och professionellt inom “branschen”.

Tillsammans är vi starkare

Så står det också på FAP´s webbsida. Och om du är intresserad av psykisk ohälsa rekommenderar jag dig varmt att besöka den sida. Och bli medlem. Och anmäla ditt intresse till konferensen (som har en alldeles egen sida på webbsidan.)


Min personliga erfarenhet av psykisk ohälsa handlade om en lång tids panikångest medicinerad med dåtidens “lyckopiller”. Inte fan blev det bättre… Det var först när jag fick hjälp att förstå den bakomliggande grundorsaken som paniken släppte. Som jag fick lära känna delar av mig själv på nytt och vad jag behövde för att skapa ett funktionellt liv. Som jag fick hjälp att under process över tid ta tag i det jag var tvungen att hantera och börja skriva min livshistoria inifrån mig själv.

Ibland medicineras reaktioner och måenden som egentligen är helt normala och naturliga, beroende på vilken press människan utsätts för. Inifrån eller utifrån. Jag upplever att det finns en hets och rädsla för alla former av “dåligt mående” när det i själva verket är friska reaktioner på saker som är osunda och som vi inte är gjorda för att hantera.

Dessutom tänker jag att det måste få vara okej att vara ledsen när man är i sorg (att man får hjälp att vara ledsen utan att tappa fotfästet). Det är okej att vara i obalans på alla plan när livet händer. Speciellt som vi lever i ett samhälle med så mycket påverkan utifrån som inte är naturlig. Eller ens viktig, när det kommer till kritan. Vi behöver vår tid och energi till att centrera oss, ta hand om vårt inre, och göra det som ger oss mening.

Meningsfullhet är en helande medicin.

Rädslan för att inte duga/räcka till och oförmågan att hantera oss själva känslomässigt gör oss till offer för omständigheter. Att ha känslor är helt normalt. Både de glada och de mindre glada. För att vi är människor. Om vi kan förstå det, om vi kan lära våra barn det, så behöver vi inte tappa balansen när livet gungar till utan ta emot det som en helt naturlig del på vår livsresa.

Vi behöver hjälpa människan att se sig själv som en värdefull och viktig varelse fullt kapabel att hantera livet, som det är. Med rätten till sina känslor och upplevelser, och förståelsen för dem. Med rätt att göra det som hon eller han behöver, det som är rätt för individen, för att fungera. Och därmed vara utrustad att ta hand om sig själv.

Så tänker jag.

Hur tänker du?