Nya tidens relationer

Jag vet egentligen inte varför jag kallar det “nya tidens” relationer men det känns rätt att sätta den titeln. Utifrån vad jag erfar i mina möten med andra och deras upplevelse av sina relationer, min egen personliga erfarenhet av lyckliga, olyckliga, någorlunda fungerande, dysfunktionella, passionerade, tråkiga, lojala, svekfulla, stormiga, harmoniska och roliga relationer. “Nya tiden” kanske har att göra med att jag gått in i en ny tidsålder…. 😉 – eller helt enkelt att många av oss tappat, eller aldrig haft, förmågan att leva tillsammans på ett sådant sätt att vi som individer kan växa, utvecklas och få lov att vara som vi är.

En hel del människor jag möter, som kommit upp i ålder, och har sin beskärda del av relationer som på ett eller annat sätt tagit musten ur dem, väckt ömsom kärlek och ömsom rädsla, uttrycker ett behov av en annan sorts relation. Inte så ristad i sten. Inte så inramad, vardaglig och krävande. Utan mer villkorslös, fri, lättsam och så där gott fylld av skratt, nyfikenhet och äkta intresse av att respektera varandras behov, förutsättningar, övriga relationer och jobbet. Livsuppdraget. Kallet. Livsstilen.

Att ta fram det bästa ur varandra när vardagen smyger på och de där “måste-sysslorna” prioriteras och hanteras på olika sätt är en utmaning. Att stå förankrad i sig själv, neutral och tillåtande, när man helst vill att den andre ska göra som man själv gör, blir till ett gurglande missnöje som gärna tar kål på det mesta.

Du KAN inte förändra någon annan än dig själv.

Att ständigt ha åsikter om hur och vad ens livspartner gör, att ifrågasätta, att döma, att värdera, att lägga näsan i blöt och projicera sina egna rädslor, värderingar och uppfattningar kan bli vardagsmat i relationer. Och ta kål på attraktionen.

Det finns inget så oattraktivt som missnöje. Som vibbar “You are not good enough” till den människan som man valt att leva med. Jag vet. Jag har själv spelat den rollen, som gnällkärring. Det dödar. Lusten. Intimiteten. “Det där”… “kittet”… och ersätter det som en gång var förälskelsens sötma.

Men kärlek då?

Kärlek är så mycket. Välvilja. Tillåtelse. Frihet. Omsorg. Nyfikenhet. Engagemang. Närvaro. Lyhördhet. Självständighet. Uppskattning. Uppvaktning. Romantik. Ansträngning. OCH förmågan, modet och viljan att sätta gränser. Du kan förmodligen fortsätta fylla på listan så att den bli hur lång som helst.

Börja med dig själv.

Jag kan se, erkänna och berätta om hur mitt missnöje med mig själv har gått ut över mina relationer. Det är lätt att klanka ner på andra när man inte är nöjd med sig själv. Det är allt annat än snyggt och värdigt.

Men jag har också blivit medveten, tagit ansvar och gjort jobbet.

Om och om igen. Det är en process att ta ansvar för oss själva, våra tankar och känslor, åsikter, värderingar m.m. när vi lever tillsammans med en annan människa. En av de viktigaste byggstenarna för en fungerande relation kan vara att synka värdegrunderna. Att prata om och komma överens utifrån frågor som; Vad ska vi stå för? Vad vill vi skicka vidare till våra barn? Hur gör vi det? Hur vill vi leva? Vilken livsstil vill vi gå före med? Hur visar vi kärlek? Vad gör vi med och för varandra? Vem är du, vem är jag, och hur hanterar vi våra olikheter?

Den nya tidens relationer, som jag menar här, är dem där människor möts och har roligt. Älskar. Skrattar. Pratar livet. Utvecklas. Ger varandra energi att vara oberoende, fria varelser som var och en har sin vandring att gå under sin livstid. Som kanske inte nödvändigtvis behöver dela vardagen, hem eller all tid de har mellan jobb och sömn. Utan som ger sig tid att längta, tänka, reflektera, andas, rensa i sitt inre, ladda om, göra något annat som också är viktigt.

För det krävs att individen står helt och fullt i sig själv.

Rädslan för att bli lämnad är personlig. Den rädslan kommer inifrån och har inte med aktuell partner att göra. En del i mitt livsuppdrag har blivit att gå till botten med den rädslan för att älska mig själv helt och fullt. Som jag är.

Jag blev lämnad. Flera gånger om. Övergiven. Omgiven av svek och lögner. Det ledde till att jag övergav mig själv. Svek mig själv. Om och om igen. Säger som Peter Lemarc sjunger: Du bär din livshistoria som en rostig gammal gloria. Men idag jag är även stolt. Tacksam. Fylld av den kärlek jag har öppnat upp i mig själv med hjälp av de människor som älskar och har älskat mig. Jag vet var jag kommer ifrån. Vilka ok jag burit. Jag vet också att mitt livsuppdrag är att lyfta av dem och släppa på kärleken för att ge den vidare så mycket jag bara kan.

Vägen dit har varit, och är delvis fortfarande, ömsom krokig, ömsom spikrak. Och ibland sätter universum krokben som för att kolla om jag fortfarande har orken, förmågan och lusten att resa mig, borsta av mig, göra jobbet som består av att se min del, förstå mina bakomliggande grundorsaker till varför mitt liv blir som det blir, lära av dem och fortsätta… fortsätta…. fortsätta… att aldrig ge mig.

För kärlekens skull.

1 reaktion på “Nya tidens relationer

  1. Tack för texten😊
    Igenkänningsfaktorn är stor! Bra för mig att läsa. Det häftigaste med relationer är att det finns inga rätt eller fel, det är vi själva som sätter den stämpeln. Tack för att du finns❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *