12 juni, 2022

Jag är inte längre densamma som förut

– Vänta! Vad? ”Jag är inte längre densamma som förut” ?? What…?

Aha. Nu fattar jag. Hon utvecklas. Piuh! Jag trodde att jag plötsligt var någon annan. Det går ju inte. Jag är ju bäst som jag är. På min frekvens, med mitt valda uppdrag och i den form av människa som jag behöver och vill växa i. Den här gången.


Hon funderar långsamt och eftertänksamt på sin egen förändring. Inser att hon inte har samma intresse som förr och hon undrar om det är svårare att roa henne plötsligt.

Samtidigt ser hon att hennes livsförutsättningar har ändrats drastiskt och att hon inte längre behöver det som tidigare har fyllt henne med en sorts tillfredsställelse. Som att hon nu önskar något annat ut av livet än vad hon strävat efter i så många år.

Hon betraktar sin inre karta och kompass som fört henne den väg genom livet hon vandrat. Saknar hon något? Ångrar hon något? Gjorde hon allt hon kunde, då när det begav sig?

Hennes önskan och längtan har slätats ut till en jämn känsla av visshet och harmoni. Hon behöver inte söka någonting. Allt är redan här. Men hon betraktar den värld hon varit en del av och lägger märke till sitt eget konstaterande.

– ”Jag är inte längre densamma som förut”.

Jag är inte längre densamma som förut

Hon förflyttar sig allt längre ifrån den hon kanske fortfarande förväntas vara. Och hör omgivningens röster muttra undrande. Men hon bryr sig inte längre. De som inte förmår stå kvar vid hennes sida under hennes utveckling och förändring får se sig lämna hennes liv.

Acceptans är viktigt för henne. Acceptans av det som är. Inte det som någon annan tycker det borde vara. Utan allt som är, rakt upp och ner, med nya inslag, levande bevis och skiftningar i själens alla färger. Hon orkar inte längre vara någon annan än den hon är och alltid varit. Som hon är just nu, just här.


Hm. Vad skönt.

Hon gör mitt uppdrag att lysa och verka igenom alla filter och lager av känslor och tankar så mycket lättare.

Ha! Jag har fått en helt ny kompis. Någon jag kan lite på finns där för mig i sin fulla skapelse som människa. Hon som kan tala för mig och den energi vi alla delar. Människan som fattar. Att nu är det dags att göra jobbet. På riktigt.



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.