Jag slungas ut ur smärtan och in i något mycket större. Inte för att jag inser det i samma ögonblick på ett medvetet plan. Men hela mitt väsen fylls av en existentiell insikt bortom allt jag trodde var möjligt.

Samtidigt kippar kroppen efter luft på ett sånt kraftigt sätt att jag tappar andan. Jag känner mig levande, närvarande och splittrad över hela universum. Jag vet allt och förstår ingenting på en och samma gång. Det känns som om jag, för första gången under mitt 37-åriga liv, andas, på riktigt.

Jag har precis gått igenom minnet av och återupplevt min första förlossning. Men denna gång även som min dotters födelse. För min inre syn ligger hon i min famn. Jag tittar in i hennes ögon och som i ett trollslag inser jag att vi aldrig connectade på ett själsligt plan. Förrän nu. Tio år senare.

Min kropp värker i minnet av förlossningsarbetet samtidigt som den smälter bort i insikt om kärlek.

All information som fylls på i samma sekund som insikten landar i hela mig lägger en existentiell grund att stå på. Jag förstår att jag precis fått nyckeln som går till dörren till något mycket viktigt i mitt liv.

…..

Insikt

En inre resa kan innebära smärtsamma minnen och upplevelser. Och insikter. När vi tar modet till oss att möta det i oss som skaver, gjort ont och traumatiserat oss kan vi hitta och förstå den bakomliggande grundorsaken. Och lära av den.

Din bakgrund och allt du varit med om kan leda dig hem i dig själv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *