13 juli, 2022

Hon avskyr den sidan av sig själv

Här och nu inser hon att den tillvaro hon befinner sig i triggar djupt liggande minnen av frustration. En kvävande känsla av att allt är så krångligt och ifrågasättande. Hon avskyr den sidan av sig själv.

Frågan Varför? kan ställas med uppriktig kärlek till personen som utforskar sig själv. En fråga som syftar till att öppna vägen in till personens egna värdefulla och vägledande svar.

Varför? kan även vara uppfordrande laddat med egoistiskt och snålt syfte. Fördömande och totalt värdelöst.

Som hon avskyr den sidan av sig själv.

Hon har jobbar i många år för att gå från rädsla till kärlek i sina uttryck. Hon vill leva med ett bejakande förhållningssätt där energin ska vara lättsam Nu upptäcker hon att det i sig kan bli till ett fängelse av krav för människorna runt henne. Som inte är där ännu i sig själva.

Människor som har sina egna träsk av känslor att gå tungt i kan hon och SKA hon inte försöka dra upp ur gyttjan. Det är inte hennes sak.


Själen:
Hon är på väg genom de lite mer subtila passagerna till självständighet och vad det egentligen innebär. Jag ser att hon bär på rädslan det medför att stå inför uppdraget att släppa taget. Eller rättare sagt; släppa människor, inklusive sig själv, fria. Hon försöker kontrollera även den processen och det funkar inte så.


Hon inser att hon vill inta en betraktande roll till det som triggar hennes frustration. För att utifrån och ur ett oberoende perspektiv kunna klargöra hur hon vill ha det.

Hon är känslig för energierna som omger henne. Ibland, eller oftast, är hon tacksam för sin sensitivitet. Andra gånger är det bara jobbigt. Då stänger hon av, går in i sig själv och skyddar sig på ett ganska tråkigt sätt.

Hon avskyr den sidan av sig själv

Efter allt processande och analyserande är hon trött. Hon avskyr den sidan av sig själv.

Hon har fattat en stor och viktig del av lärdomen i sin frustration. Men där finns bitar hon fortfarande behöver lägga på plats. Så att hon kan sluta tänka att hon avskyr den sidan av sig själv.


Själen:
När hon är trött och väljer att vila kan jag hjälpa henne på traven. Som när hon tillåter sig vara i det som är utan att låsa sig i medveten analys får jag rum att pulsera upp insikter till ytan.

Hon behöver få vara med sig själv mycket mer. För att återta och återfå sin energi. Hennes människor på jorden drar och sliter i henne och hon ÄR ämnad att vara där för dem. Fullt ut. Men det är känslorna i relation till dessa människor som tär på henne.

Känslor som är mer mänskliga än själsliga.

Hon behöver vara mer med mig, sin egen själ. För att se och relatera till var och ens själ i människorna hon älskar. Så att hon kan se bortom det mänskliga sårade, trötta och kämpande. På så sätt får hon insyn deras Varför? utan att lägga sig i. För att förstå deras vandring villkorslöst.

Hon äger en förmåga som visar sig först när hon släpper taget om sina egna behov.


Bah!

Insikten hoppar inte upp och klappar till henne som så många gånger tidigare. Den lägger sig mjukt och tungt i hennes inre. På så sätt påminner den om vikten av att vara i det som är. Leva livet här och nu. Betrakta. Öppna upp och ta emot. Utan ansträngning. Utan kamp.

Men med en djup övertygelse om att hon vet det hon behöver veta, gör det hon behöver göra och får till sig det hon behöver för att kunna göra det hon vill. Som själ och människa.



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.