Holy Shit! Vilket liv i livet.

Hade någon för 3 år sen sagt; – “Jo, om ett par år kommer du att bli ställd på bar backe, förlora din make – dels pga sjukdom, dels pga otrohet – bli tvungen att flytta från din bostad och sen lämna allt det som du byggt upp….”
Ja. Då hade jag väl lagt benen på ryggen och sprungit. I känslomässig panik.

Men när jag väl hamnade där så gjorde jag inte det. Jag stod kvar i mig själv. Ja…. Jo. Nog fäktade jag i känslomässig panik när jag upplevde maktlöshet emellanåt. Jisses. Jag slet mitt hår… men jag bet samtidigt av en bit i taget och tuggade mig genom “skiten” för att det är så jag insett att det är min uppgift att göra. När livet händer.


När jag pratar om LIVET så menar jag den tillvaro som vi lever i med allt vad det innebär: relationer, jobb, bostad, vänner, fritid, hobby, “måstena”, vardagen och händelserna på vägen. I stort och smått vad det innebär att vara människa och hantera den tillvaro vi har. Jag menar också något djupare, mer subtilt:

Livet i dina ådror. Din själ och din livskraft. Det som pulserar i dig. Varje dag. Varje minut och sekund av din existens.

Att stanna upp och lyssna in din grundenergi är något av det viktigaste du kan göra för ditt liv och allt som finns i det.

I din grundenergi, det som blåser liv i dig, finns svaret på frågorna om vad som driver dig innerst inne. Vad din uppgift är. Hur du är ämnad att ta dig an det yttre livet för att börja, eller fortsätta, pulsera i DIN fulla kraft.

Där finns också insikterna; om att det är naturligt att vara trött när vi jobbar hårt, när vi prövas och utmanas, både inifrån och utifrån. Om att det är en konst att vara människa med allt vad det innebär. Men också om att det vi behöver finns inom oss. Svaren. Kraften. Visdomen. Vi måste bara stanna upp och lyssna för att vi ska förstå vad det är, greppa det som känns, fyller oss och ge det en möjlighet att hitta sin konkreta form i våra liv.

Det hade varit helt “normalt” att se mig som utbränd när allt hände. Jag gick på “fälgarna”. Luften gick ur däcken och fan vad jag fick pumpa. Jag hade knappt tid och ork för att fylla på bränsle. Men jag hade inget annat val än att ta tag i det som behövdes och fortsätta framåt. Samtidigt som jag slängde en blick i backspegeln för att ta reda på hur fasiken jag hamnade här i livet tog jag hjälp att rikta mig framåt.

Att energin var slut var normalt. Som det skulle vara. Ingen sjukdom.

Jag tänker många gånger att det var den inställningen och min vilja att förstå mitt “varför” som bar mig genom de värsta stunderna. Att jag vägrade bli offer – även om både Fru Offer och Fröken Gnäll kom och hälsade på med jämna mellanrum i det mest jävliga – Vilket också är helt naturligt! – så valde jag att förhålla mig och tog hjälp, gång på gång, om och om igen, på ett sätt som fyllde mig med kraft att gå vidare.


Vad jag önskar förmedla är att du inte på något sätt är “sjuk” för att du reagerar när livet händer. Det är normalt att bli ledsen, orkeslös och trött på hela jävla skiten när det gör ont, tar energi och känns hopplöst. Att förstå sina känslor och var dom egentligen kommer ifrån är ett arbete som vi tjänar på att göra. Ta hjälp när det behövs!

Mitt i, före eller efter, det som händer är vi skyldiga oss själva att ta hand om det som kommer upp. Inifrån. Det är genom det vi lär oss om oss själva och den väg vi vandrar genom livet. Låt dina känslor bli dina vägvisare på så sätt att dom leder dig in i dig själv och förklaringarna till vad som bubblar upp – vad som legat blockerat i dig och bidragit till att du befinner dig där du gör – för att sen leda dig vidare in till din kärna; din grundenergi. Det finns kraft i både lärdomen om dig själv och i din grundenergi.

Acceptera aldrig att din känslor eller din orkeslöshet blir dina vägvisare på så sätt att dom sätter dig i ett hörn av dig själv där du aldrig mer får kraft att göra det du drömmer om, längtar efter och är ämnad att göra. Ta dom istället i handen och säg; “Jag hör dig, jag är redo att lyssna, på riktigt. Kom så går vi till botten med det här så att jag kan fortsätta fungera som människa”.

Min dröm är att alla som är, har varit och är i riskzonen för att bli utbrända och utmattningsdeprimerade en gång för alla får möjligheten att hitta och förstå sitt varför och hur dom kan få kraft hela vägen inifrån istället för att försöka undvika det som tar kraft utifrån. Eller ännu värre; att med medicin dämpa det som är helt naturliga och normala reaktioner på onormal och onaturlig påfrestning.

Kom ihåg att varje storm stärker dina rötter. Att du är här för att utvecklas, lära om dig själv och växa som människa. För att kunna göra det du är här för. Egentligen.


Idag sitter jag här med nya erfarenheter tacksam för det liv som pulserar i mina ådror, inifrån själen och ut. Visst gör det fortfarande ont ibland. När saknaden bubblar upp som en osalig ande. Visst gråter jag när det gör ont. För att det är naturligt! Men jag är också oändligt glad för alla minnen och upplevelser, min livserfarenhet, inre styrka och den nya fas som väntar runt hörnet. Med nytt jobb, ny plattform för min egna verksamhet och ny bostad. På en ny plats.

Att vara offer för känslomässiga reaktioner, istället för att hantera dom för vad dom är; en naturlig respons, är det som tar mest kraft. Så ibland måste jag ge mig själv en spark i rôva och säga: “Skärp dig! Du vet bättre!” 😉

Holy shit! Vilket liv i livet.

Aktuella föreläsningar hittar du här:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *