När livet jävlas kan det vara en god idé att höja blicken och titta lite längre fram, in i framtiden. Som för att söka mål och mening med det som sker här och nu.

När vi förstår, accepterar och tar in (hela vägen in) att det finns en mening med det som sker, att det kommer att leda till något nytt, annat, bättre… även om vi inte kan se meningen med det just nu… så ger vi oss chansen att fylla oss med livskraft inifrån och ut.

Och inte bara det.

Chansen är att du ser vad du behöver göra i detta nu för att du riktar in dig på att jobba MED dig själv istället för att försöka fly från den prövning du står mitt i just nu.

Jag vet. Det kan göra riktigt jävla ont. I omgångar. Medans det andra dagar kan lätta och du kan börja tro på att det mest smärtsamma ska släppa sitt grepp om dig. Så faller du igen. Det hopp du hade för en sekund sen pulveriseras av alla känslor som svallar upp till ytan på en och samma gång.

Jag vet. Du vill bara krypa in i dig själv, blunda och en gång för alla inte vara med om verkligheten. Vi har nog alla varit där någon gång. I flykt. I förnekelse. I en overklighetskänsla som tar andan ur oss.

Det är då. Just då. Vi kan uppleva att livet i livet kommer närmare än någonsin och viskar viktiga saker inifrån själen och ut. Ord om existentiella värden. Om vad vi behöver fästa blicken på för att inte tappa fattningen, balansen och greppet om det som håller oss kvar.

För mig var det kärlek. För mig ÄR det kärlek. Kärleken till livet. Till min envisa jävla övertygelse om att det FINNS en mening med det som sker. En del tycker att det är en “klen tröst” eller ett sätt att lura sig själv… Jag har bara ett ord i det läget:

OCH?!

Övertygelse. Tro. Andlighet. Vetenskap. Flum. Målmedvetenhet. Livsfilosofi. – VAD som än funkar (och som stimulerar människans naturliga kraft) är bra och rätt. Bara människan finner sin väg framåt. Sitt sätt att pulsera livskraft på. Att älska. Bli älskad. Att tro. Känna tillit. Vara den hon är. Svag och stark. Glad och ledsen. Arg och tillfreds. Utan att det för den skull tar ifrån henne värdet som människa eller förmågan att fungera även när det regnar småjävlar eller stora omänskliga käftsmällar.

Ge dig själv makten över ditt liv, dina känslor och tankar, ditt mående och din funktion som människa. Har du länge fått lära dig att livet måste kännas på topp hela tiden och tar det personligt när det inte ÄR på topp så är det dags att lära om.

Höj blicken. Vart är du på väg? Vad vill du med ditt liv? Har du någon drivkraft i form av drömmar, visioner, mål och riktning som letar sig ner i dina mest existentiella delar? Nåt som är så där viktigast när det väl kommer till kritan?

När du vet. När du har en bild av vart du är på väg, vart du vill komma, vem du vill vara (och är innerst inne) och vad du vill göra med ditt liv – sök då inåt efter grundorsaken till det som livet triggar igång i dig just nu. Läk det som behöver läkas. Förstå de inre sambanden, hur du påverkats och fortfarande påverkas av gamla erfarenheter och smågodis de inre rummen.

Gå sönder en stund. Det är inte farligt. Fäkta inte emot det som behöver få komma fram och hanteras. Var tillmötesgående med dig själv. Ta hjälp när du behöver. En kram. En hand att hålla i. Någon att älta med. Och någon att skratta med. Det är okej att le, älska och vara lycklig mitt i sorgen. Tillåt det vara. Som det är.

Lös upp den blockerade energin som tar ifrån dig kraften att hantera det som händer.

Höj sen blicken igen. Andas in kraften i ryggraden. Kom ihåg vem du är. Du är liv. Så länge du andas, tänker och känner är du liv i form av en människa med allt vad det innebär.

Ge dig inte. För kärlekens skull.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *