Jag satt där lite godmodigt och tänkte på vad jag slutat med, vad jag inte längre var beroende av. Just där och då hade jag nog tappat ödmjukheten mer än ansiktet….

Plötsligt stod den där öga mot öga. Spegelbilden. Förskräckt insåg jag att jag inte alls var så jävla oberoende som jag hade trott! Jag gömde mig fortfarande bakom en mask. En mask gjord av make up.

Dagen efter kom jag till utbildningen jag gick då utan all make up…ja, förutom mascaran då… Det var som att försöka vara “nästan gravid”. Jag menar; ska man göra en förändring är det lika bra att göra det på riktigt med en gång. Men jag var, tro det eller ej, skräckslagen. Jag, som inte gått utan smink – inte ens till tvättstugan – på flera flera år utmanades nu att avmaskera mig ända in på bara skinnet.

Det var smärtsamt.

I fem år gick jag osminkad. Överallt. Dygnet runt. Fick höra hur rädd jag såg ut i början. Länge. Fick frågan; “Varför?” av den enda kvinnan som vågade stå kvar när resten vände mig ryggen ovana att se mig så avskalad. Medan männen som dagligen sett mig sminkad nu mötte mig på ett nytt mer närvarande sätt.

Observera att det här är min upplevelse.

Någon tyckte; “Men lite smink kan du väl ha på dig”… hela tiden med en undervibb att jag inte dög som jag var. Med mitt omålade naturliga ansikte.

Möttes av diverse fantastiska och förvånansvärda reaktioner!

Många män mötte mig med mer respekt. Kanske var det så att dom inte konfronterades så hårt av mitt avskalade jag som kvinnor gjorde. Det är en av mina teorier kring de reaktioner jag mötte. En man sa till och med att en osminkad kvinna visar på självförtroende och väcker mer respekt.

För mig har de flesta utmaningar handlat om att bli och vara trygg i mig själv. Precis som jag är. Osäkerheten som låg till grund för behovet av att gömma mig bakom en mask bottnade i något helt annat än ytan.

Med en förankrad tro på oss själva, oavsett hur vi ser ut, fungerar vi som bäst som människor.

Men god känslomässig grund och grepp om vilka vi är, innerst inne, bryr vi oss inte så mycket om vad andra tycker. Vi skiter i ideal och fördjupar oss hellre i mer meningsfulla saker. Något jag önskar att varenda unge kan få med sig från sina föräldrar och förebilder. Och alla vuxna också!

Att du, som jag, som alla runt oss, är underbart vackra och värdefulla människor inifrån och ut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *