Nu tar nästa fas i livet vid. Det pirrar. Det fladdrar. Det händer saker inom mig som jag inte har riktigt koll på alla gånger. Och det är okej. Det får vara okej att vara människa med allt vad det innebär helt enkelt.

Jag är glad att jag för länge sen gjorde plats för dom existentiella frågorna i mitt liv. Det är mitt livsuppdrag och min mening med livet som hjälper mig att hålla huvudet kallt, fötterna på jorden och näsan ovan ytan när det brusar till i alla kanalerna och mattan dras undan eller käftsmällen landar som en djupt skärande slägga…

Tittade på “Ekdal och Ekdal” igår som handlade om sjukvårdens och samhällets förmåga och möjligheter att ta hand om den lavinartade ökningen av psykisk ohälsa. Det som fastnade hos mig var några av experternas tankar om att vi måste normalisera det som händer i oss – när livet händer.

Jag upplever att vi är otroligt dåligt rustade för att hantera känslor och det som faktiskt är helt naturligt normalt – att det ska göra ont när knoppar brister. Att förändring och olika faser i livet kan vara tuffa, utmattande och skrämmande. Och att det handlar om hur vi gör för att bygga oss starkare, tåligare och mer omfamnande.

Att det är okej att gråta och känna hopplöshet när vi sörjer. Att vi är helt slut på energi när jobbet, familjen, vardagen, händelserna, kraven, måstena, våra egna tankar och känslor helt enkelt blivit för mycket på en och samma gång. Utan att det för dens skull ska diagnosticeras som ohälsa. Som någon sa under programmet igår:

Det är sunt att reagera som vi gör!

och då ska vi väl för fan inte medicinera bort dom naturliga reaktionerna och normala måendet??? (det är jag som svär, inte dom som var med i programmet. 😉 )

Vi behöver hjälp att sortera. Att säga nej och säga ja. Att välja bort och välja till. Att gå till roten av det onda. Vem har lärt oss från början hur vi “borde” vara, leva och fungera? När och hur lärde vi oss att det är farligt att må skit när skit knackar på dörren?

Man pratar om förebyggande åtgärder. Men dom som redan ÄR utmattade och för låga för att fungera så som livet kräver det av oss: Vad gör vi för dom? Vem ska hjälpa dom? Dom som egentligen inte är sjuka men som ändå hamnar i sjukvården för att det är så det går till idag.

Skulle vi kunna prata livet ur ett existentiellt perspektiv utan att det för den skull blir religiöst eller andligt? Vad är faran med att kolla lite närmare på människans djupare drivkraft och det som fyller på med mål och mening? Det som hjälper oss att sortera och prioritera – rätt utifrån individens förutsättningar.

Foton: Mattias Rockström

Jag är som uppslukad av det jobb jag har just nu. Min energi räcker inte till så mycket annat. Vem som helst skulle kunna varna med ord som; “var rädd om dig så att du inte går in i väggen”…. men jag tänker att den rädslan hindrar oss från att göra det som behövs, det som krävs, det som vi medvetet kan välja att göra för att leva och leda våra liv så som vi vill ha dom. Det är NORMALT att vara trött när vi jobbar mycket och är engagerade mentalt och fysiskt praktiskt i våra uppdrag!

Konsten är att balansera det med vila, sömn, mat och fysisk aktivitet samt massor av kärlek i alla dess former! Kärlek till livet, dina människor på jorden, arbetet…. och det som får din puls att vibrera lite extra, dina kinder att glöda och håret att rufsa till sig utan att du siktar på att vara perfekt.

Vår energinivå handlar även mycket om vår inställning till och tankar om hur vi har det. “fan vad jobbigt det är….” eller….; “just nu är det så här… och det är okej”. Vad tar och ger mest energi av dina tankar och ditt förhållningssätt?

Den psykiska ohälsa som kan ses som en “folksjukdom” är kanske en helt normal och FRISK reaktion på dom liv vi lever. Dags att stanna upp? Att varje individ som inte räcker till, som går på fälgarna, som inte hinner med det som egentligen är viktigast för dom när allt kommer till kritan… ger sig möjligheten att göra dom medvetna valen. Och vara tillåtande när det känns för jävligt.

Vad vill du ha gjort på denna jord under din livstid? Vad är viktigast, egentligen?

Jag menar inte att du kan skita i allt annat – men jag menar att det finns en enormt kraftfull energi i svaren som kan fylla dig med mål och mening och därmed med den energi du behöver, när du behöver den. Och för att göra allt det där andra som faktiskt behövs för att vi ska fungera och försörja oss i det samhälle vi lever idag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *