27 juni, 2022

Är det här allt?

Instinktivt motar hon frågan ”Är det här allt?” och känslan av att livet skulle vara slut.

I minnet befinner hon sig i början av 90-talet och hösten 2018 på samma gång. Det är vid de två tillfällena samma fråga slagit till med djup existentiell kraft. De gångerna var det tydliga vägskäl i samband med händelser i livet. Men här och nu är det annorlunda


Själen:
Undrar om hon ska inse och fatta sin egen kraft i stunden? De gångerna hon tvingades till förändring för att livet krävde det av henne var ju inte speciellt underhållande. Men de gav henne ändå en chans att förstå och inse den styrka hon har inom sig. Nu är det annorlunda. Inga krav utifrån. Bara ett liv att leva fullt ut.


Samtidigt som allt är tyst förmår hon inte att höra sin inre röst. Det är som att hon ropar på hjälp inåt. Utan ett ljud. Hon är inte van vid harmonin och tycker att hon blir orolig i själen. Men så påminner hon sig om att själen i sig inte kan känna varken rädsla eller ångest. Tvärtom. Själen är. Varken mer eller mindre. Och hon vet att det är i kontakt med den hon står i balans.

Nej, hennes ”oro i själen” och frågan ”Är det här allt?” handlar om känslor kopplade mer till minnen än här och nu. Hon vet ju detta och kan verkligen se hur hon faller tillbaka in i gammal skåpmat. För att hon inte har koll på vad som driver henne nu.

Är det här allt? Byts ut till andra frågor.

Vad har hon för drömmar? Vet hon vad hon vill med resten av sitt liv? Och vad fyller henne med en känsla av mening? Egentligen.


Själen:
Om jag hade haft en mun skulle jag le stort. Åt de frågor hon ställt till andra så många gånger och som nu kommer tillbaka till henne själv. Inte för att hon aldrig svarat på dem förut. Ånej. Hon har verkligen lyssnat på mig i omgångar och gjort jobbet flera gånger om. Men det ÄR annorlunda nu. Det är spännande att se hur hon nystar fram klarheten.



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.