Får du uttrycka allt det där som är du?

Posted on Posted in Energiologi, Livsuppdrag, Personlig utveckling

Hur mycket energi har du, egentligen?

Häromdagen hörde jag någon säga:

Vi lär oss från början att sitta stilla och vara tysta. Inte störa någon annan. Inte prata. Inte vara för aktiva.

Vår förmåga att uttrycka oss, leva ut vår energi och göra det på vårt unika sätt undertrycks, undermineras och får inte utrymme för oss att undersöka och utveckla. Som de livs levande varelser vi är får vi från början indikationer på att vi inte får vara dem vi är. Istället fållas vi in i gemensamma fack där alla förväntas uppträda på samma sätt. Sansat. Utan varken inlevelse eller upplevelse. Inom normerna. Lagom. 

Vad gör det egentligen med människans livskraft att leva på det sättet år efter år efter år?

Undrar hur många som sitter i sitt hörn av världen och lider av ångest. Rädsla. Rädsla för rädslan. Rädsla för att inte räcka och duga till. Rädsla för "vad ska andra säga?" Ångest som toppen av det isberg av undertryckta uttryck som borde ha fått finnas och levas ut redan från början. Var tar energin vägen när den inte får komma ut i sitt naturligaste flöde? Om vi vänder den inåt, trycker ner och håller tillbaka måste det ju få nedbrytande konsekvenser på jaget. Och livet.

Vad händer då nu, när vi lever i en värld där vi m å s t e hitta sätt att uttrycka oss så att vi hörs och syns, om vi vill något? Vi behöver gå kurser för att lära oss det som borde vara och hade varit naturligt om vi hade fått gjort det så som vi ville från början. Så som det var tänkt.

Men, tänker jag. Det finns säkert någon mening även med det. Även med den större bilden. Att vi lever som vi gör i en värld som den är. Vi blir tvungna att söka inåt. Att gå tillbaka till våra rötter. Att grunda oss. Att förankra det som är viktigt. Att ta reda på vem vi vill vara och vad vi vill stå för. Livssituationen kräver det. Den ger oss ingen annan väg. Vi kan prova att sätta till kemiska medel för att slippa känna och tänka. För att hålla oss på mattan.

När allt vi behöver är att få rum att uttrycka det som är. Som det är.

Ta vara på din egentliga kraft!

One thought on “Får du uttrycka allt det där som är du?

  1. Så sant!! För mycket piller i dagens samhälle tror jag….å för många undantryckta känslor….ofta omedvetet tror jag. Men det finns nog nån mening med allt.

    /Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × tre =