Dina reaktioner handlar om dig.

Posted on Posted in Personlig utveckling

Du bär ansvaret för dina känslor.

Jag är ledsen att behöva säga det. Men så är det. Så är det för oss alla. 

När känslor rörs upp och du reagerar på hur andra människor beter sig och behandlar dig är det upp till dig att göra något åt det som ligger bakom din reaktion. Det håller inte att säga: "Du är dum mot mig, därför blir jag ledsen" när det egentligen handlar om något inom dig som ännu inte fått läka och tagits hand om på rätt sätt, av dig. Och som också är anledningen till att du inte står upp för dig själv, går därifrån, säger ifrån och sätter gränser förankrade i självrespekt och det som är rätt och riktigt för dig. 

Därför är det viktigt att du tar reda på vad som är okej och inte för dig. Först och främst hur du själv vill bete dig, reagera, agera och hantera det som livet serverar. För livet kommer att fortsätta servera det du behöver för att läka, ta tag i och fatta en gång för alla, så länge du inte fattar... Det kan ske i möten med andra människor, relationer, stora tunga händelser eller små viskningar... Om du upplever dig möta samma prövningar och utmaningar om och om igen är det ett tydligt tecken på att något inom dig behöver tas om hand, så att du kan stå i din egentliga kapacitet, må bra och fungera som bäst. I kärlek.

Ta reda på vad det är i dig som är i obalans.

Det kan vara tufft att fejsa sina egna känslomässiga röror och förstå dess grundorsaker men det är en väg till balans, självrespekt och förändring. Vi kan inte lägga ansvaret utanför oss själva och skylla på andra när vi reagerar, mår och hamnar i obalans.

I vår grund är vi gjorda för att fungera. I det mänskliga ingår att känna, tänka och agera. Det naturliga är att stå i sin inre kärna och hantera det som händer utanför oss inifrån en neutral och gedigen grund. Där det bara är som det är och ingenting slår oss till marken. Men när vi under tidiga år blivit präglade så att vi förlorat förmågan att stå i kontakt med denna kärna i oss börjar vi tvivla på att vi duger som vi är, att vi är lika mycket värda som alla andra och att vi har rätt att älska och bli älskade. Utan förbehåll. Det "onaturliga" och obalanserade blir vår vardagsmat, påverkar vår attityd och vår upplevelse och riskerar att projiceras på omgivningen när vi prövas. Vi kan bli allmänt gnälliga eller rentav riktigt "bitchiga".  

Beteenden är sånt som går att förändra. Börja alltid med dig själv. Undersök om det du retar dig på hos andra finns hos dig själv. Med kärlek. Med nyfikenhet. Med ett genuint förankrat uppdrag att vilja dig själv väl. Ta hjälp när och om du behöver.

Känslor som rörs upp kan hanteras mentalt, med att ta distans, mötas med klokhet, förstås och fyllas av ljus för att släppa taget...

Ett äkta "Halleluja moment" är när du låter det sjunka in att du är alltigenom ansvarig för hur du mår, går och står. Och landar i att du har kraften, energin och den makten. Det är ganska häftigt! Men först måste du släppa taget om den så kallade "offer-rollen". Den del av dig som vill skylla på någon annan, samhället, "systemet", världen... 

Se till dig själv och skit i andra är faktiskt ingen dum uppmaning när det handlar om förändring av sak för att mejsla fram det som är äkta vara i person. Du är precis som alla andra grundad i en energi som är på uppdrag att göra, uppleva och vara i gott. 

Förankrad i dig själv, din mittpunkt och kärna, tar du helt naturligt fullt ansvar för dina känslor, tankar och reaktioner. Vägen dit är att bli vän med fnurrorna på tråden - det som sitter i vägen. Obalanser skapade av tidigare händelser och upplevelser som du ännu inte bearbetat och gjort upp i dig själv. Tillåt dig att ta hand om det som behövs. Möt dina känslor och lär känna var de kommer ifrån. Så behöver de inte hoppa upp och "klappa till dig" när någon gör något som speglar dina egna erfarenheter eller beter sig allmänt illa (som förmodligen inte alls handlar om dig överhuvudtaget!).

Ja. Det krävs både mod och tid. Beslutsamhet och ett syfte. Låt det vara en pågående process under arbetets gång. Var stolt över dina framsteg. Ta varje "snedsteg" som en helt naturlig del i processen. Var ödmjuk inför det som är du. Har du bestämt dig så vik aldrig från din sida. Möt tankar och känslor som vill rasa upp och styra dig med närvaro och lyhördhet men tillåt dem aldrig att ta över. Du har kraften, rent mentalt, att möta det som finns i dig. Du har burit på det lika länge som det funnits i dig och hanterat det, så orken finns där.

Det kostar mer i ork att hålla känslomässiga obalanser på plats, dölja det, förneka det och försvara dig än det gör att släppa upp det till ytan, göra det synligt, erkänna det, förstå det, avdramatisera det och göra dig fri från det.

När du ser dina mönster, din röda tråd, ur ett högre perspektiv, med distans och självinsikt kommer du att förstå hur du ska hantera dig själv i den fortsatta processen utan att tappa balansen varje gång livet prövar dig. Du behöver öva på att behålla distansen. Öva. Det krävs mental träning. Det krävs att du hittar ditt personliga knep för att återta balansen och distansen. Något som "triggar" dig att vilja kliva ur känslomässiga röror, destruktiva tankar och istället landa i det som är du. För du ÄR inte dina känslor och tankar. 

Så nästa gång någon säger eller gör något som rör upp känslor i dig, stanna upp och ta reda på var de känslorna bottnar i. I dig. Du tjänar på det. Du förtjänar det.

Behöver du hjälp att hitta rätt i dig själv - hör av dig. 

Ps. Att bli upprörd över beteende som skadar och förgör liv är friskt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 2 =