Det är lika stor utmaning att börja detta inlägg som det är att sia om framtiden just nu. Vet inte var jag ska börja eller hur det ska sluta. Livet är för alltid förändrat. Omkullkastat. Raserat. Omrört och annorlunda. Planen för framtiden som var någorlunda glasklar för drygt en månad sen har grumlats och smulats sönder ner i varje detalj. Ett stort vitt och tomt ingenting öppnar sig framför mig och jag tar ett djupt andetag som för att hämta upp tilliten.

Att hålla huvudet kallt när broar bränts, planer fått stryka på foten och omständigheter är konstigt ovana, kräver ett stort steg in i modet som är förankrat i kärlek. Kärlek till livet, till existensen och den plan som själen någonstans lagt för sin vandring på jorden. Det är lätt att falla offer för gamla rädslor. Måla fan på väggen. Att med sorg titta på det som kanske aldrig mer kan vara, upplevas, kännas... Det krävs mod, övertygelse, ett jävlar anamma och en obotlig tilltro till att det finns en mening med allt som sker för att vrida på huvudet och se nytt. Hitta andra perspektiv. Upptäcka möjligheterna och måla upp bilder ur dem. 

Djupdyker i sårbarhetens land och flämtar efter luft i mellanrummen. Mellan känslor och tankar som bildar hav av slitsam påfrestning. Pyser galla. Förbannar mörkret. Glömmer att det går att tända ett ljus. Är ju "bara" människa... 

Så går det som en eld genom ryggraden och huvudet som för en sekund sen hängde tungt reser sig högt över känslohavens dränkande virvlar. Självledarskapet, självkännedomen och förankringen i själen tar mig över och förbi egots krängande behov av att kontrollera och sko sig, girig efter bekräftelse och habegär. Sakta lägger sig det inre kaoset till ro för att göra rum för den villkorslösa övertygelsen, uppdraget, kallet och drivkraften i att göra det som behövs. 

Att se sig själv kliva fram ur skuggorna av egot och rädslorna för att fejsa verkligheten så som den är och verkligen göra lemonad av de där jävla citronerna som livet serverar... Det är en styrka, en plattform och en aldrig sinande kraft som jag gärna ger till andra genom att hjälpa dem upptäcka och använda sin egen.

Själen är ljus. Den är också stabil. Konfliktlös. Och en källa till energi som hjälper oss att göra jobbet hur jäkla tufft det än kan tyckas vara. För det är då, där i mötet med oss själva, och vår själ, vi kan stå för det vi är. Innerst inne. 

Prenumerera på bloggen via epost

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.