Vad gör man inte för lite bekräftelse? 

Idag, år 2018, är det en annan utmaning att vara människa med allt vad det innebär än det var då, i tidernas begynnelse. Det instinktiva och naturliga levernet har fått allt mindre plats i teknikens framfart och vi har tappat kontakten inåt, med vårt ursprung. Vi har utvecklat ett behov av att gå "unplugged" för att återupprätta kontakten inåt, med oss själva, vår inre röst och det som i grund och botten är naturligt för oss. 

Jag minns min barndom, gungandes i solskenet och fylld av kärlek till livet. Med en undran om var jag skulle göra av allt det där som pockade på inifrån. Jag drömde, lekte, dansade och skapade egna världar där allt det jag bar inom mig fick komma till uttryck. Samtidigt som jag med åren blev alltmer separerad från rimligheten i att en sån som jag skulle kunna uppnå allt det där jag drömde om.

"Så infann sig filmkänslan..."

Det var vad jag sa när jag vid 45 års ålder, flertalet dysfunktionella relationer, #metoo-händelser, ett kraschat äktenskap, yrkesmässig karriär, "bitch as lifestyle", två barn och ett långt gediget personligt arbete senare, träffade Mannen i mitt liv. 

När jag visste vem jag var, hur jag fungerade och varför, vilka minnen och präglingar jag kunde lära mig av och sen släppa, och framför allt vad kvinnlighet var- för mig - och vem jag ville vara som mamma, först då kunde jag förstå vem HAN skulle vara, vad han skulle gå och stå för och vilka egenskaper som skulle matcha och komplettera mig. 

Min passion för kvinnlighet och mammajobbet satte kvinnoenergin och moderskapet på min verksamhets karta och blev ett kall. Att se kvinnor utforska och utvecklas i takt med att de kommer i kontakt med sitt ursprung, en inre källa av en grundenergi, som förädlar deras kvinnlighet och moderlighet är ett heligt arbete. 

Konceptet Kvinna och Mamma som Livsstil var fött >